Johan Thurfjell, konstnär

Vatten är större än människan själv och har en förmåga att rena, tvätta bort, det gamla för att skapa en ny början. Tillsammans med dess metaforiska betydelse skapas en känsla av nakenhet, utsatthet och intimitet.

Johan Thurfjells arbeten rör sig ofta sällsamt och precist kring existentiella frågor. I hans verk tycks energier omvandlas. Ibland sker en slags cellandning i vilken de olika energiformerna kan omvandlas, från en energi till en annan, från syre till vatten.

Följ med bakom kulisserna till Johans ateljé.
Intervju, video. Längd: 2,43 min

Från ett samtal med Johan Thurfjell om verket ”Avklädd”

”Vatten är precis som kyrkorummet – större än människan. Vatten och såklart havet har en stark metaforisk betydelse som återkommer i många mytologier och berättelser. Flera av mina tidigare verk har handlat om hav på olika sätt. Att försvinna längs en horisont och inte synas längre, eller att tänka sig havet som en slags rand till en evighet och förtröstan.

I ett tidigare verk i Strängnäs domkyrka lät jag göra avtryck av nakna blöta fötter på golvet i kyrkan. Jag kan inte säga att det betyder något direkt. Det räcker med att visa spåren. Det uttrycker en nakenhet och intimitet.  

Genom att använda den här kavajen, som inte tillhört någon speciell försöker jag nå den här utsattheten. Oavsett hur historien om det två judiska familjerna egentligen var, har de kommit från ett land till ett annat och avsagt sig allt sitt gamla för att få tillträde till det nya. En ny religion, ett nytt land, en ny kyrka. Det är att stå helt blottad. Och att vara helt blottad, är som att söka skydd i en främlings hus och vara så blöt att det droppar av en. Man har klätts av all sin stolthet.

Det här verket tar upp utrymme… det droppar, det låter. Kommer man in i kyrkan och vill ha en tyst stund så kommer man efter en stund att höra att det droppar.”

Foto: Jonatan Agami och Åsa A Broms