Det stora judedopet | Judiska museet

Traces of Existence
– Det stora judedopet

JUDISKA MUSEET
C/O TYSKA KYRKAN
28 SEP – 26 NOV, 2017
MED VERK AV JOHAN THURFJELL

Den 29 september 1681 döptes två judiska familjer i Tyska kyrkan i Stockholm. Kungen och drottningen var på plats och hela stiftets prästerskap bevittnade dopet. Händelsen finns nedtecknad i ”Det stora judedopet” skriven av prästen Christophorus Bezelius, som även förrättade dopet. Boken var tänkt att fungera som en regelbok för hur judar skulle döpas för att få rätten att vistas i Sverige.

Tyska kyrkan, och det stora judedopet, är det första nedslaget i Traces of existence. Platsen, berättelserna och människorna tolkas av konstnären Johan Thurfjell, som genom sin konstnärliga praktik ställer frågorna som länkar historien till vår samtid. Varför de två judiska familjerna valde att ta sig Sverige vet vi inte så mycket om, kanske kom de hit för att få ett bättre liv. Desto mer vet vi om hur Sverige såg ut på 1600-talet, och om de villkor som var förknippade med att träda in i det svenska samhället.

Läs mer här:
Introduktion
Ankomst
I väntans rum
Det stora judedopet
Kunglig glans
Jag var där

Konstverket Avklädd

Johan Thurfjells arbeten rör sig ofta sällsamt och precist kring existentiella frågor. I hans verk Avklädd som presenteras i utställningen har han arbetat med vattnet som symbolisk laddning och metafor. Det har skett en slags cellandning i vilken de olika energiformerna har omvandlats, från en energi till en annan, från syre till vatten. Verket är lågmält och kan tyckas oansenligt men rymmer i själva verket ett stormande hav av berättelser om sårbarhet och utsatthet. Läs mer här

Johan Thurfjell om sitt verk

”Genom att använda den här kavajen, som inte tillhört någon speciell försöker jag nå den här utsattheten. Oavsett hur historien om det två judiska familjerna egentligen var, har de kommit från ett land till ett annat och avsagt sig allt sitt gamla för att få tillträde till det nya. En ny religion, ett nytt land, en ny kyrka. Det är att stå helt blottad. Och att vara helt blottad, är som att söka skydd i en främlings hus och vara så blöt att det droppar av en. Man har klätts av all sin stolthet. Det här verket tar upp utrymme… det droppar, det låter. Kommer man in i kyrkan och vill ha en tyst stund så kommer man efter en stund att höra att det droppar. ”