Konstnär: Hila Laviv

Hila Laviv är konstnär. Hon arbetar i Tel Aviv, långt från skogens blåbärsris och smultron, men trots det är hennes bildvärld fylld av fragment från det svenska kulturlandskapet. Hennes berättelse och arbeten letar sig in via Hälsinggårdens kibbutz och sträcker ut över världen, genom generationer, minnen och ting. Hennes konstnärskap är långt ifrån nostalgiskt även om hon ofta hämtar sin näring från släktens historia och från mormor Noni. Hila Laviv är en solitär som av egen kraft berättar en självständig historia.

Spåren i Traces of Existence har lett oss fram till en historia som egentligen började långt före kibbutzen på Hälsinggården och som är långt mer förgrenad än vi kunde föreställa oss. Det är genom Hilas konstnärliga arbete som historiens rötter blir synliga och låter oss ana en berättelse om något mycket mer. Hilas subtila och kärleksfulla gestaltning i Hälsinggårdens äppelträdgård besjälar inte bara platsens historia, också hennes egen historia kommer till liv. Det växelspel av minnen som Noni och Hila delat sedan hon var barn, har genom den konstnärliga process omskapats till bilder som klipps ut, eller till tomrum och till fantombilder av ett gemensamt minne.

Det var Anna Warburg som tillsammans med Elsa Beskow skrev boken ”Vad ska vi göra?” Det var också den boken som fanns hos mormor Noni och som lockade Hila att arbeta med sax och papper som barn.

Det visuella uttryck vi möter i Hila Lavivs verk återspeglar inte bara en gemensam bildvärld, det berättar också om en kvinnlig handlingskraft som Anna Warburg och Elsa Beskow representerade under 1920-talets patriarkala samhälle. Elsa Beskow vackra illustrationer och underfundiga berättelser förmedlade ett subtilt inlägg i den tidens samhällspolitiska debatt. I hennes sagovärld kan man skönja ett ifrågasättande av invanda normer och hierarkier, anade under ytor av älvor och fabeldjur.

I Hilas arbete har minnen och fragment genomgått en reduktion och utvidgats till flera dimensioner. Tredimensionella former förflyttas genom fotografiet till en tvådimensionell yta av ett minne, en spökbild. Sagan och minnets bilder smälter samman och skalförskjuts till en ny berättelse.

Det finns en bok, det finns en gungstol, det finns lampskärmar dekorerade med okända blommor och det finns leksaker i trä. Några av föremålen har gjort samma resa som Noni och hennes syster Eva, från förföljelser i Tyskland till en kibbutz i Falun. Leksakerna som hade Pluba som varumärke tillverkades på kibbutzen. Några blev osålda och reste vidare med ungdomarna till Israel och spreds sedan vidare ut i världen.

Föremålen och leksakerna har genom Hila Lavivs konstnärliga process fått en ny betydelse. Och precis som i Beskows sagovärld anar vi också här en annan historia bakom bilderna. 

Av: Åsa Andersson Broms, Konstnärlig ledare för Traces of Existence

Artistic statement from Hila Laviv:
My artistic project is an attempt to continue a heritage line that could be disconnected and perish from the world.My deep passion for making art is connected to my grandmother, Noni. The youngest child of a Swedish mother and a German father. Today, at the age of 96, she lives in the Israeli desert, and misses the strawberries in the European forest. The “phantom” memories I have of Europe, were transferred to me since my early childhood by my grandmother and the things she has in her house.

In my work I search ways to weave memory and reality together. My artistic work is rooted in the modernist traditions of handwork as an educational tool – working with simple instruments and low budget means: mainly plastic bags, tape and different kinds of paper. The main mechanism I use is of cutting and perforating, while using the leftovers falling through the holes as well as the empty cut out page, like a wild parody of what women do traditionally. The results, spectacular and macabre, also deal with the disappearance of the surface.

Hila Lavivs webpage