Samtal mellan Hila och Mirjam

Ett ljudverk av Hila Laviv med Mirjam Pollin för utställningen Traces of Existence – What to do on a Rainy Day? Uppläst av Sofia Berg-Böhm.

Du kan lyssna på alla 10 spåren, klicka på “play” knappen i spelaren.
Du kan också läsa manuskriptet här nedan.

Samtal mellan Mirjam Pollin och Hila Laviv_ fragment nummer 1

Till Falun

Mirjam: Jag kom dit efter att min mor hade skickats till öst
Jag jobbade i Stockholm
Och jag var djupt deprimerad och gick till Eva
Och jag satt hos henne och grät
Och just då kom en grupp, som fanns i mitten av Sverige i Falun, dom kom till Stockholm med en pjäs, bilder från judisk historia
Och bland dessa ungdomar hittade jag en flicka från Hamburg som också varit hos Eva, Frieda Buchhalter, och efter pjäsen gick jag såklart fram till henne
Jag vet inte var, var jag hittade modet, och jag sa till henne:
Frieda, kan jag komma med mer, för jag var så ensam
Och hon sa till mig fråga Eva, och jag gick till Eva
Och Eva ordnade det för mig
Och då åkte jag dit
Hila: till Falun

Samtal mellan Mirjam Pollin och Hila Laviv_ fragment nummer 2

Och det första jag gjorde

Mirjam: då var jag jätte jätte rädd och satt där och arbetade
Och det första jag gjorde, jag blev förälskad i en pojke där
Hila: (skrattar)
Mirjam: jag satt med honom själv i rummet och vi arbetade
Och han sjöng kärlekssånger från operetter
Hhaaa! mitt hjärta
Han tittade djupt in i mina ögon
Och när han gick förbi mig rörde han av misstag min hand
Oy, jag älskade honom så mycket
Jag var…jag behövde någon helt enkelt
Tills en av hans vänner berättade att han skrattade åt mig, att han berättade för sina vänner hur dum jag var
Hila: vem var det?!
Mirjam: Dan Schier
Hila: var han också, arbetade han också där?
Mirjam: det är OK, jag hittade någon annan sen

Samtal mellan Mirjam Pollin och Hila Laviv_ fragment nummer 3

Jag hade några tomtar

Mirjam: Menashe gjorde den här
Hila: Åh så fin
Miriam: ja
Jag hade några tomtar
Hila: Vad?
Åh, du hade såna små figurer
Och vad hände med dom?
Mirjam: Vem vet?

Samtal mellan Mirjam Pollin och Hila Laviv_ fragment nummer 4

Utan nationalitet

Hila: Hur gammal var du då, 16?
Mirjam: När jag gick med i gruppen, ja. Jag var 12 när jag kom till Sverige.
Hila: så var var du innan?
Mirjam: Jag kom till en familj.
Mirjam: och när jag var 14…15 år började jag arbeta
Jag tog resväskan
Hila: så du var i själva verket en flykting?
Mirjam: ja
Hila: och du fick medborgarskap som flykting i Sverige?
Mirjam: Jag fick inget medborgarskap
Hila: kunde du arbeta?
Mirjam: utan nationalitet
Hila: utan nationalitet
Mirjam: och i mitt pass var jag statslös
Och var sjätte månad behövde jag söka nytt uppehållstillstånd
Hila: OK
Miriam: och när jag fick mitt pass tillbaka, fanns den där röda lappen alltid där
Det stod att svenska staten inte på något vis skulle lägga hinder för mig om jag ville flytta till en annan plats
Det betyder att dom inte vill ha mig

Samtal mellan Mirjam Pollin och Hila Laviv_ fragment nummer 5

Jag kommer ihåg Elsa Beskows böcker

Mirjam: jag kommer ihåg Elsa Beskows böcker, som Evas mamma, din gammelmormor….
Hila: Ja, Anna var hennes vän
Mirjam: ja, hon översatte dem till Tyska
Hila: Översatte hon Elsas böcker till Tyska?
Mirjam: Ja
Hila: Verkligen? Det visste jag inte
Mirjam: Elsa Beskows böcker fanns på Evas daghem för barn och vi kunde läsa dem där
Hila: Fantastiskt
Mirjam: och dom var översatta till tyska
Hila: Jag
Dom fanns också
Hos min mormor fanns böckerna
På svenska, och jag kunde inte läsa dom
Dom läste böckerna för oss, inte precis som det var skrivet,
Och jag såg på bilderna
Mirjam: Ja, i blåbärskogen, med blåbären där
Hila: så sant
Mirjam: En fin saga
Och med tomtarna med huset som brann ner
Hila: Ja
Mirjam: J

Samtal mellan Mirjam Pollin och Hila Laviv_ fragment nummer 6

Öppet hus

Mirjam: Människorna var väldigt nyfikna och ville veta: hur många barn har ni? Eftersom pojkar och flickor bodde tillsammans frågade dom alltid: hur många barn har ni?
Och en gång om året hade vi “öppet hus”, då gjorde vi en utställning med alla leksaker och det var underbart
Hila: Ahhh, wow, i det första eller det andra huset?
Mirjam: Det andra
Och det var en hall där, det fanns skåp och alla hade en egen låda
Och på bordet var alla tomtar, dom små figurerna
Och jag arbetade med det och det var, det var underbart,
Och så kom massor av människor för att se hur vi levde och dom letade efter barnen.

Samtal mellan Mirjam Pollin och Hila Laviv_ fragment nummer 7

En gång i tiden kallade dom mig Thea

Mirjam: jag kommer ihåg, min mamma var en hattmakare, och Anna beställde två hattar av min mamma. Mamma arbetade hemma, så vi gick till Mittelweg för att leverera hattarna.
Och då frågade Anna: Vart ska Thea åka?
En gång i tiden kallade dom mig Thea
Och min mamma sa, hon är med på en lista för att åka till Holland men av nån anledning fanns hennes namn inte där
Och Anna ringde till Eva för att försäkra sig att jag skulle få åka till Sverige, och dom räddade mitt liv
Hila: fantastiskt
När ni kom över med hattarna?
Mirjam: ja ja
Och jag säger alltid, Eva räddade mitt liv
Hila: och så reste du själv?
Mirjam: med en grupp barn
Hila: med en grupp
Men om du hade åkt till Holland, så hade det inte hjälpt
Mirjam: Nej nej
Hila: Eftersom Holland snabbt blev….
Mirjam: Jag förstod inte att jag skulle lämna nu och att jag…inte skulle få se min mamma mer
Hila: Hur gammal var du?
Mirjam: Nästan 13, för mig var det, jag var med andra barn som jag kände genom Eva och vi skulle åka till Eva och det var…
Hila: som en resa
Mirjam: det var en resa
Och föräldrarna fick inte följa med sin barn fram till tåget
Dom fick säga hejdå framför stationshuset
Eftersom dom inte ville ha gråt och dom vill inte ha,
Men mamma, hon stod på en annan platform
Och jag såg henne,
Och hon grät,
Och jag förstod inte varför hon grät
Jag skulle ju trots allt bara på en utflykt
Och när jag kom till Sverige, väntade Eva på oss,
Och bjöd oss på frukost på central stationen
Och allt var nytt
Och hon tog oss till henne hus, i Stockholm
En stor lägenhet som var helt tom och vi sov på madrasser och allt var ett äventyr
Men nästa dag kom en ful gammal man till lägenheten och jag var tvungen att gå med honom
Och då föll allt samman, då var jag rädd.
Att gå iväg med en okänd man som jag knappt kunde prata med
Och Eva sa att jag skulle ta med min resväska
Det var fruktansvärt
Och vi tog ett sånt där tåg och med ett…jag vet inte, och vi kom fram någonstans utanför Stockholm
Och det var en gammal kvinna där, hon måste ha varit över 50 och jag kunde inte prata med dom
Det var mycket svårt
Men jag lärde mig språket snabbt
Och dom gav mig allt och jag…en säng och mat och skola, jag gick
Men kramar…
Hila: Nej, fick du inga?
Mirjam: jag var trots allt…
Hila: ett barn

Samtal mellan Mirjam Pollin och Hila Laviv_ fragment nummer 8

En gång i tiden kallades jag Thea

Mirjam: min mamma var, hur säger man, en hattmakare
Hila: Det är en av…Det är en dröm
Mirjam: och fru Anna Warburg beställde två hattar av henne.
Hila: och vart var det? Var det i….
Mirjam: I Hamburg
Och Anna hade massor hår, det var bakåt så här, i en….
Hila: Långt hår
Mirjam: ja
Och mamma arbetade på dom två hattarna
Och vi gick till henne för att leverera hattarna
Och hon frågade mamma: Vart ska Thea åka? En gång i tiden kallades jag Thea, “Var är Thea registrerad att åka?”
‘till Holland’.
Jag vet inte hur men några veckor senare fick vi ett brev med ett inresetillstånd till Sverige, och Eva skrev, ’Ich freue mich auch, Tante Eva’, ‘jag är också glad’.
Anna Warburg måste ha ordnat det
Och dom räddade mitt liv
Hila: Var alla barn registrerade att åka någonstans? Ordnade Anna det?
Mirjam: ja ja
Hila: som vem, vem? Hur gjordes det?
Mirjam: dom gick till församlingen
Hila: ja
Mirjam: eftersom några länder gav inresetillstånd, här och där, dom delades ut i hela Tyskland, Tyskland och Österrike.
Hila: men bara barn
Mirjam: bara barn, inga föräldrar
Hila: vilka åldrar handlade det om?
Mirjam: dom letade, Eva letade efter familjer i Sverige.
Hila: ja, hon har berättat om det väldigt fint i….
Mirjam: dom letade inte efter stora barn
Hila: så det hela handlade om vad familjerna ville ha?
Mirjam: ja
Och jag kom.
Jag var med en grupp, där jag kände barnen, det var Evas barn.
Men jag förstod det inte,
För det första visste jag inget om Sverige
Sverige i norr, det är kallt.
Jag förstod inte
Kanske var det ett skydd, att jag inte kunde föreställa mig att jag skulle lämna och att jag inte skulle få träffa mina föräldrar
Hila: eller dina syskon?
Mirjam: han var i Palestina och hon var i…i Usa
Jag var ensam och jag var väldigt mycket tillsammans med mamma
Mina föräldrar var skilda
Jag besökte pappa
Men jag bodde med mamma och hon var mycket nära
Eftersom jag var den ända
Och jag förstod inte
För mig var det en utflykt
Jag hade till och med med mig mackor för resan
Dom sa att det tar 24 timmar, att dom skulle göra mackor till oss
Och mamma fick inte gå, föräldrarna var inte tillåtna att gå fram med oss till tåget
Och jag var upptagen
Hila: med vänner
Mirjam: med vänner,
Och så hörde jag hennes vissling, familjens vissling
Och jag såg henne på plattformen mitt emot
Och hon grät
Och jag förstod inte varför hon grät
Det var inte verkligt för mig,
Hon var så ensam där

Samtal mellan Mirjam Pollin och Hila Laviv_ fragment nummer 9

Men nu vet jag inte vad du heter

Hila: ja, jag kommer ihåg ditt namn men, när bytte du namn från Thea, här när du kom till Israel?
Mirjam: Nej, i Sverige.
Hila: redan i Sverige?
Mirjam: Alla var: Rachel och Judith och Yochevet och alla hade namn, all ändrade namn.
Och jag satt med min man och vi bestämde att jag också behövde ett nytt namn
Och så provade vi dit och datt, så sa han, Mirjam, Mirjam passade
Hila: och kallade Eva dig Mirjam eller Thea?
Mirjam: Thea
Hila: så är det förstås, när jag pratade med Dvora, sa Dvora, för oss är hon Thea
Så det var folk som…
Mirjam: jag kallade alltid Eva Eva, inte Hava
Hila (skrattar): och min mormor, hon heter Esther och vi kallar henne Noni
Mirjam: ja
Hila: så du också? Finns det människor som kallar dig Thea? Förutom Eva?
Mirjam: bara dom, bara dom som känner mig från den tiden…
Hila: och dina barn kallar dig Mirjam
Mirjam: ja
Hila: och din man?
Mirjam: Mia, en kvinna, och jag kallade honom man, Ish
Hila: OK, det var roligt
Mirjam: men nu vet jag inte vad du heter
Hila: Hila
Mirjam: Hila

Samtal mellan Mirjam Pollin och Hila Laviv_ fragment nummer 10

Hälsinggården

Mirjam: och jag visste då, att innan jag tänkte kasta mig själv framför en bil skulle jag gå till Eva
Och jag satt och grät, för jag visste inte vart jag skulle ta vägen
Och då hörde jag om gruppen på Hälsinggården
Och jag kom dit, och det räddade mitt liv
Alla befann sig i samma situation som jag
Och jag hade hittat ett sammanhang, jag behövde inte längre stå på egna fötter helt själv