Traces of Existence
– What to do on a Rainy Day?

JUDISKA MUSEET
C/O DALARNAS MUSEUM
C/O ÄPPELTRÄDGÅRDEN VID HÄLSINGGÅRDEN
2 JUN – 1 JUL, 2018
MED VERK AV HILA LAVIV

Till Falun kommer ca 50 barn i åldrarna 14–16 år på försommaren 1939.  Där etablerar de den självförsörjande kibbutzen Hälsingggården och en framgångsrik leksaks- och hemslöjdstillverkning – Pluba. Många av dem lämnade exilen i Sverige och fortsatte till Palestina, men för några blev Sverige ett nytt hem. De var alla unga övertygade sionister.

Det kan nästan låta lite idylliskt men inget kan vara mer fel. Inget av barnen tilläts komma tillsammans med sina föräldrar. Det var Judiska församlingen i Stockholm som ansvarade för barnens försörjning.

Den svenska flyktingpolitiken från första världskriget och framåt är en viktig del av den här historien. Det är den svenska berättelsen om hur få som släpptes i Sverige, hur otroligt svårt det var för de europeiska judarna att undslippa Förintelsen i ett Europa som inte öppnade sina gränser. Den svenska flyktingpolitiken präglades av restriktivitet och av föreställningen att Sverige inte var något invandringsland.

Sverige bedrev en ”urvalets politik” vilket innebar en sovring av flyktingarna. Judiska flyktingar var i viss mån välkomna till Sverige men de hade mycket svårare än icke-judiska flyktingar att få tillstånd. Och Sverige var inte ensamt i Europa, samma politik tillämpades i samtliga europeiska länder.

Nu är museet tillbaka på kibbutzen i Falun. Konstnären Hila Laviv väcker liv i trädgården och äppelträden där Hälsinggården en gång låg. Hennes klippta pappersfigurer blir till länkar i historien. Sverige-Tyskland-Israel-Sverige.

Två olika perspektiv, bägge hamnar i en liten kibbutz i svenska Falun. Ett om räddning, om de som klarade sig undan Förintelsen, det andra om dem som inte gjorde det. Båda lika viktiga att minnas när Judiska museet återupptäcker undangömda delar av svensk historia och judiskt liv i Sverige.