Strindberg och hebreiskan –
Judiska Museet c/o Strindbergsmuseet
I slutet av sitt liv bodde August Strindberg i Blå tornet på Drottninggatan 85. Strindbergs år i Blå tornet – det som nu är Strindbergsmuseet – var produktiva och präglades av stora kontraster. Han var esoterisk och samtidigt samhällstillvänd och studerade även hebreiska de sista åren av sitt liv.
En stor del av hans tid i Blå tornet upptogs av språkstudier. I hans bibliotek finns över 300 böcker i ämnet språkvetenskap samt språkläror och ordböcker på ca 70 språk. Strindbergs studier skedde i polemik mot samtida språkvetenskap, då han försökte leda i bevis att alla språk har ett gemensamt ursprung: gamla testamentets heliga språk, hebreiskan. Han tog lektioner i hebreiska av en rysk-judisk kantor. Sina slutsatser om språkens släktskap med hebreiskan redovisar han i bl. a. Världsspråkens rötter från 1911.
Konstnären Johannes Heldén, vars verk kommer att finnas i Strindbergs bibliotek, kan beskrivas som en visuell poet eller som en litterär konstnär. Han rör sig bokstavligen i ett biotopiskt gränsland mellan konst och litteratur, där naturens magi möter en slags kosmisk grundlag. Det är det här konstnärskapet som nu tar sig an August Strindberg sista år. En Strindberg som gick i lära hos en rysk-judisk kantor och som sökte efter ett gudomligt språk.
Konstnär: Johannes Heldén
Johannes Heldén är bildkonstnär, författare och musiker. Hans arbete handlar om artificiell intelligens, ekologi, poesi, science fiction, medvetande och interaktiva narrativa strukturer. Han har publicerat sexton böcker, senast New New Hampshire & Clouds… för Momentumbiennalen 9 i Norge. Astroekologi (2016) publicerades samtidigt på tre olika språk och sattes upp som en föreställning på Dramaten och gavs ut som ett digitalt konstverk i samarbete med Bonniers Konsthall. Han har även publicerat fem musikalbum, senast Takträdgårdar (OEI) och System (Irrlicht), samt sju digitala onlineverk som kombinerar poesi och bildkonst med ljudlandskap.