Hela livet sökte jag nog spänning och det vardagliga som de flesta söker, att hitta en partner, vara på de roligaste festerna och bli bäst på något för att få social bekräftelse på att man har bidragit till världen med sin existens, tills man insåg att livet inte alls vill följa samma spår som denna enkla livssynen gav.
När jag var 24 år kraschade jag inombords och började söka tillbaka till de platser jag funnit glädje vilket var gemenskapen som tonåring i kyrkan med konfirmationen men denna gång var jag tvungen att börja om på en ny plats. Jag fann en ny kyrka med en levande tro där jag inte bara fann gemenskap utan även en relation med Jesus. Sen dess har jag inte blickat bakåt utan kan idag gå framåt med ett syfte, tillhörighet och tro för att hoppet aldrig överger mig.