Några gånger om året gick vi med morfars syster till hennes väninna, en gammal tant med en papegoja. Vi barn älskade den. Det bjöds på saft och kakor. Sen brukade tanten visa några konstiga siffror skrivna på armen. Nu förstår jag vad ni inte kunde prata om. Nu kan jag läsa raderna av siffror och namn i gamla rullor. Tack för att ni lämnade en papegoja som nyckel.
