Jag är uppväxt med mormor och morfar.
De tillhörde minoritetsgruppen svenskbyborna.
Ursprungligen kom denna grupp runt år 1200 som kolonialisörer till Dagö från Sverige.
Gruppen fördrevs på 1700-talet till byn som kom att kallas Gammalsvenskbyn, norr om Krim.
1929 kom gruppen till Sverige, då bestående av ca 1000 personer.
I nationalismens tidevarv såg man dem som svenskar i förskringring,
då de ännu bl.a. talade svenska och man ville få ”hem” dem.
Min identitet är starkt kopplad till mormor och morfar.
Jag är historielärare och berättar alltid för mina elever att morfar var med i första världskriget och skottskadades då som 18-åring år 1914.
Innan morfar dog år 1980 upptäckte läkarna att han hade en kula kvar i kroppen,
för mina elever visar jag foto på morfar i rysk uniform och röntgenbild på kulan.
Mormor födde totalt 11 barn.
1925 var det svält i byn och två av hennes barn dog.
När hon kom till Sverige 1929 var hon 26 år och hade då med sig sina två övriga barn,
och födde även en flicka dagen efter ankomsten till Sverige.
I DN arkiv finns bild och text om detta,
där mormor säger att flickan skall heta Svea efter landet som nu var deras hemland på riktigt.