Mitt arv

Har alltid vetat att min pappa inte var min biologiska. Inga problem med det hade ju en pappa när jag växte upp. Visste att min biologiska pappa bodde i Malmö…något om att farmor och farfar kom från Ungern…kanske.
När jag 1994 blev pappa själv, fick jag via min fru reda på att min biologiska mamma faktiskt var judinna, hon och familjen hade flytt Budapest 1939 och tagit sig till Malmö!
Så plötsligt var jag genetiskt delvis judisk, omvälvande och intressant. Kändes väldigt bra faktiskt men nyfikenhet vaknade såklart. Min fru hade fått reda på detta av min mor(!), så nu blev det utfrågning och massor av ny info dök upp ur minnenas arkiv.
Ca 1,5 år senare besökte vi vänner i Köpenhamn (juli 1995) och d enda jag kunde tänka på var min judiska farmor och hennes historia.
Lång historia kort, vi lyckades lokalisera min biologiske far som bodde i Vellinge. Vi reste dit och jag fick en timmes samtal utanför hans skånelänga. 1500 tecken räcker inte att berätta. Men han bodde i Vellinge och på min frågor om det judiska arvet undvek han helt eller delvis ämnet. Min farmor var tyvärr dement, så jag fick inte hennes historia…men i slutet av vårt samtal fick jag åtminstone hans erkännande på att det min mamma berättat om hans mamma var sant.
Men jag vill så gärna veta mer…