Hej!
Min historia handlar om att ha en halv tillhörighet, en halvhörighet (kanske har jag också uppfunnit ett nytt ord, vem vet?). Min pappa är svensk, min mamma och mormor är slovakisk- men de flydde undan det kommunistiska styret och Sovjet till Sverige i början av 1970-talet, till Norrköping. Mamma var ungefär 6 år, min mormor var läkare. Efter sig tvingades hon lämna sitt andra barn, mammas syster. Två systrar som vuxit upp med olika förhållanden, olika förutsättningar att skapa sig egna liv, trygghet och frihet och i olika Europeiska länder- att de inte känner varandra så väl är därför inte konstigt. Men sakta har deras relation börjat byggas upp igen. Genom mormor har jag fått veta lite om kommunismen, men också hur hon minns att godsvagnar med judiska barn, familjer och äldre rullade förbi hennes by när hon bara var några år. Om hennes slovakiska identitet finns mycket kvar att lära, min mammas kan man bara skymta när vi pratar om Slovakien eller åker dit på besök. Jag kan inte prata slovakiska, jag har inte en stor släkt där eller band dit, vilket gör att jag själv måste utforska min slovakiska tillhörighet- om jag så vill. Kanske hade det varit enklare och mer naturligt om jag var helslovak? Att vara halv av en tillhörighet kan vara både avgörande och inte avgörande för att vilja utforska denna halva. Jag skulle gärna vilja göra det mera, men hur gör jag? Kanske kommer denna halva av mig att växa en dag.
