Det hade inte precis varit lätt att åka på en klassresa nedåt. Att upptäcka sjukpensionärernas, de utanförställdas och de utfattigas värld och storögt vara mitt i. Hur kunde en ordentlig akademiker med ordning i privatekonomin hamna där? Otur. Men…av en ren slump (eller?) såg jag en kurs om Bibeln. Kunde detgöra gott att studera lite…och hoppsan…åka på norra Europas billigaste pilgrimsresa till det Heliga landet? Men.. jag kunde knappt gå. Jag svimmade stup i kvarten. Jag kräktes, jag haltade. jag sov illa och blev grönfejsad på allt som rörde sig. Självkänslan på absolut noll. Men jag blev med. Jag var Kain i rollspel, jag ritade drömmar, jag valde bibelord…jag fick vara med. Och en iskall dag var gruppen på föredrag på Svenska Teologiska Institutet i Jerusalem för prof. Jesper Svartvik. Det var på hög nivå. Det var på min nivå. ”Finns det kurser här för någon som mig?” (uttjänt akademiker – men det sa jag inte) ”Sök!!” sa han. Jodå. Samma höst bland 11 teologer på en månads masterkurs i Jerusalem. Och runt i landet. På en bensinstation på väg mot Galiléen hittar jag en glatt färgad nyckelring. ”Vad står det?” Tjejen i kassan kollar Google translator: ”I did it”…ja tamejsjutton…det är ju jag! En ny min väg: avancerade studier i Bokens religioner…är nu uppe på min åttonde tenta på masternivå. Jag idkar friskvård. Nu kan jag läsa nyckelringen…och instämma…jag gjorde det (med hjälp från andra)(med hjälp från ovan) (och jag tänker inte sluta!)
