Oron
Oron sover under nattens vinge
vaknar när natten går i dag
Ångestfågeln landar sällan
med sin svarta tyngd
breder inte längre ut vingarna
kramar inte till om hjärtat
Men en svärm av tjattrande orosfåglar
fladdrar i mitt huvud
flyger hit och dit
landar i mitt träd
lyfter strax
finner ingen ro
Tre låter sig motvilligt fångas in
Jag håller dem hårt
Stigaupp
Ätafrukost
Tamedicin
Verksamheten
Oron stillas av Verksamheten
Samtal ringda
räkningar betalda
tvätt hängd
köket städat
doft av nybakat bröd och kaffe
Trivsamheten flyttar in
Orosfåglarna slumrar
under Vardagens vinge
Barnet
Han får syn på mig
breder ut armarna
springer emot
När han ser älsklingskaninen
i min jackficka
blir leendet ännu bredare
”Ja, Zeko ville följa med och hämta dej”
Han sträcker handen efter mjukisdjuret
”Vi klär på dej först”
Tjockbyxor jacka mössa kängor
”Kom, nu går vi”
Han sticker sin hand i min
Sin lilla mjuka
Med Zeko mot kinden
förnöjt i sulkyn
Jag sjunger
”Nu går vi hem
nu går vi hem”
Hjärtat fyllt av
Mormorsglädje
Trädgården
Novemberklädd
Murgrönans blad regnblanka
Daggkåpan pärlbeströdd
Funkian har en kjol av guldgula blad
Alunroten skirrosa blommor
mot den ljusgula husväggen
Vädret
”Usch vilket väder!
Tre dagar med det här diset!”
säger någon i träningssalen
När jag kör hem
ser jag färger
Grågrönt
Björkar klädda i gult
Svart asfalt
Rännstenen kantad av löv i guld