Under hela mitt liv har jag varit intresserad av tolkning och omtolkning, av inspel från olika kulturer, från olika språk- och bildtraditioner. Vad är innovation, om inte nytänkande sporrat av annorlunda influenser? Det till synes innovativa kan vara något välkänt från en kultur, presenterat i en ny kontext, för en ny publik.
Jag kom till Sverige som utomeuropeisk invandrare på 1950-talet. Jag var 5 år och sattes i lekskola. Alla de andra barnen där var svenska. Ingen kunde tala mitt språk. Jag kände mig udda och utanför. En dag ritade jag en bild av ”Mother Goose”, en välkänd sagofigur i amerikansk barnlitteratur, men tydligen okänd i Sverige på den tiden. Vid nästa möte med mina föräldrar visade fröken upp min teckning; vilket innovativt barn jag var, som hade ritat ”en svan med sjalett”! Mina föräldrar kunde inte mycket svenska, men kanske de ändå hade kunnat förklara att bilden nog skulle föreställa ”Mother Goose” – vi hade barnböcker hemma med liknande bilder och de måste ha känt igen vad som var förlagan till min föga originella teckning. Men de sa ingenting, utan tog tacksamt emot berömmet, och berättade för mig efteråt vad fröken hade sagt. Så klokt av dem! Det gav mig tilltro till min egen förmåga att hävda mig i en ovan miljö utifrån det jag hade med mig hemifrån. Jag började teckna och skriva berättelser i lekskolan, och blev tvåspråkig på några månader, utan att jag egentligen märkte det själv. Och hela livet har jag känt mig väldigt innovativ!
