Välkommen in!

Det nya judiska museet har flyttat hem, till den plats där allting började. Nu kan historien fortsätta.

En minoritets kulturarv ligger ofta dolt under många lager av annan historia, som ansetts viktigare. Det speglar relationen mellan minoriteten och det omgivande majoritetssamhället.

Museet berättar också om judisk tankevärld, om den judiska praktiken och om svensk historia. Gjort för alla er som är nyfikna och vill veta mer om judisk historia och det svensk-judiska kulturarvet.

Själagårdsgatan 19

1795 flyttade Judiska församlingen in i den tidigare auktionskammaren på Själagårdsgatan 19. Huset blev centrum för judiskt liv i Sverige under nästan ett sekel. Här inrättades en synagoga och religionsskola, här bodde rabbinen, kantorn och kosherslaktaren. I källaren fanns ett rituellt bad, en mikva, och i köket bakades matzebröd till pesach åt församlingens medlemmar.

En särskild lag, som gällde fram till 1838, bestämde vad judar fick göra och hur de skulle leva i Sverige. I lagen omtalades judarna som en egen nation och Själagårdsgatan blev därför centrum för ett rike i riket.

Ett dolt kulturarv

Under arbetet med det nya museet påträffades en målarräkning daterad 1811.

Den antydde att gömda målerier kunde finnas på väggarna i den gamla synagogan. På räkningen kunde man läsa att delar av läktaren varit förgylld och inredningen marmorerad.

Dekorationsmåleriet plockas nu fram i ett pågående antikvariskt arbete. Platsen kan vara en av få återstående synagogor av tysk stil i Europa.

Det är där det svenska och det judiska möts som något nytt växer fram

”För mig har det varit viktigt att det nya museet lyfter fram relationen mellan minoritet och majoritet. Det är där det svenska och det judiska möts som något nytt växer fram. 

Det finns ju så många sätt att vara svensk, att vara jude är ett av dem och det säger väldigt mycket om det nya museets ambitioner. Förhoppningen är att sänka trösklarna till det judiska och göra det till en del av Sverige. Museet ska vara en öppen plats för alla som är intresserade och nyfikna på det judiska.”

Christina Gamstorp, museichef på Judiska museet.