Redan förra veckan fick ni ett smakprov från museets konferens som genomfördes 23–24 november. Då handlade det om judiska föremål, vad är ett judiskt föremål och hur kan det klassificeras, samlas och användas i ett musealt sammanhang. Nordiska museets garnhjärta gjort av en judisk flykting på Sigtunastiftelsen fick symbolisera frågan om just detta. Frågan om klassificering och sortering väcker många väsentliga frågor för ett nytt museum, vad ska vi skildra, hur definierar vi den svensk-judiska historien, vad ska visas hos oss och vad ska visas på andra museer. Det tror jag också är ett av de samarbeten som museikonferensen kan ge upphov till, ett försök att gemensamt samla föremål av judiska intresse som idag är spridda över Sverige, gå igenom dem, klassificera och omklassificera för att på så sätt ge en rikare bild av judiska liv i Sverige under flera hundra år. Kanske en gemensam databas, kanske gemensamma utställningar.

Men konferensen avhandlade också andra ämnen. Ett nytt museums roll i samtiden; vilka frågor är relevanta att lyfta för ett nytt judiskt museum och vad blir museet roll. Att berika, eller att bekämpa föreställningar om det judiska eller kanske att bredda den svenska berättelsen? I en tid då representativitet och identitetspolitik står i centrum för museidebatten känns det viktigt att just dessa frågor kan ventileras i ett professionellt sammanhang. Frågorna var många, svaren färre men kanske är det också ett sätt att formulera ett judiska museums identitet, att låta frågorna snarare än svaren vara den röda tråden?

Även ny svensk -judiska forskning presenterades. Forskningsfält som den judiska kvinnan ventilerades, behovet av att fördjupa kunskaperna kring efterkrigstidens judiska liv, ett område där museet behöver förstärka både sin samling och sina kunskaper, men också arkiv som inte tidigare genomlysts. Vilka fantastiska nya områden som ligger öppna för att fortsätta att belysa judiska liv i Sverige. Och vilken möjlighet fler museet att tillsammans med universitet och andra museer driva nya projekt som kan generera ny kunskap.

Det här var inte museets sista konferens, snarare tvärtom så var det ett första steg i att tydliggöra museets vision och idéer och ambitioner. Och att initiera ett arbete där vi tillsammans med andra museer kan berika den svenska historien. Det var roligt att ta lite mer plats på museiscenen och roligt att se att så många andra museer också hörsammade vår uppmaning.