Den 9 november i år var det 80 år sedan Kristallnatten, de värsta pogromer som drabbat Europas judar i modern tid, ägde rum. Synagogor runtom i Tyskland brändes ner, judar misshandlades och arresteras i tusentals och judisk egendom för miljonbelopp förstördes. Och den tyska befolkningen åsåg inte bara detta, utan också att brandkår och polis inte ryckte in och försökte hjälpa. Tvärtom, de antijudiska aktionerna skulle inte störas. Över en natt förändrades normerna och den hårdföra och våldsamma antisemitismen blev rumsren och accepterad. För att skapa utrymme för det som så småningom kom att leda fram till Förintelsen.

På så sätt är Kristallnatten viktigare än alla andra minnesdagar. Viktigare än Förintelsens minnesdag, viktigast av allt. För då, den där natten till 10 novemner 1938, var det ännu inte för sent. Då fanns det fortfarande ett handlingsutrymme kvar för de som ville höja sin röst för mänsklig värdighet, för människans okränkbarhet och för alla människors lika värde. Men världen var tyst. Trots att man sedan 1933 åsett Tredje rikets antijudiska politik med ett allt svårare samhällsklimat för de tyska judarna. Antijudiska lagar stiftades kontinuerligt och kulminerade 1935 i de s.k. Nurnberglagarna som gjorde de tyska judarna statslösa. Och helt rättslösa. Så novemberpogromerna kan knappas ha kommit som överraskning för Europa. Även om omfattningen av förstörelsen och våldsamheten kanske överraskade många.

Vi måste se upp med de små stegen, det är vad Kristallnatten lär oss. Och vi måste göra det då det fortfarande finns tid att agera, tid att höja sin röst, tid att våga ta avstånd. Det är därför det är viktigt att nu också beakta den demokratiska utvecklingen. Att Sverigedemokraterna vill utdefiniera judar och samer ur svenskheten.  Att Donald Trump fortsätter att utmana den amerikanske demokratin och sprida sitt hat. Att det inte nog markeras avstånd från den typen av värderingar och att man är naiv nog att tro att det inte spelar någon roll.

Redan 1933 sattes den tyska demokratin ur spel. Det var då allt började, den svagt lutande utförsbacken där det är svårt att veta vexakt var det börjar gå snabbare. Idag normaliseras hatets retorik på den politiska arenan och i sociala medier. Någon god ton verkar inte längre nödvändig för att få tillgång till det offentliga rummet. Aggressiviteten och tonläget skruvas ständigt upp. Också detta är små steg att se upp med. För gör man inte det blir de små stegen så småningom stora kliv mot något som inte längre går att förhindra. Utan att vi riktigt vet var allt började.