I slutet av juni öppnade vi taket i den gamla synagogan för att undersöka och åldersbestämma husets bjälklag. Vi var många som var nyfikna; museet, Stadsholmen, Stadsholmens Kulturhusråd; Stadsmuseets byggnadsantikvarier, byggnadsingenjörer, arkitekten….

Huset är medeltida och hyste ett medeltida gille. Så småningom blev det auktionskammare för att sent 1700-tal och tidigt 1800-tal omvandlas till synagoga med kvinnoläktare och pelare. Byggnaden bär också spår av St. Nicolai polisstation som inhystes i byggnaden mellan 1890 och 1977. Och av arkitektkontoret som ju låg här fram till att museet flyttade in i oktober 2016.

Det är det som är så spännande med att befinna sig mitt i det svenska kulturarvet, det är inte bara synagogan som ska bevaras, alla lager av historia måste beaktas när lokalen nu omvandlas till ett nytt judiskt museum i Stockholm. Nu gällde frågan bjälklaget; hur gammalt är det? Arkitekterna har föreslagit att hissen placeras just där och bygglovet har villkorats så att de kulturhistoriska och antikvariska värdena beaktas. Denna morgon gällde frågan som sagt bjälklagets ålder, ett medeltida bjälklag får inte röras. Det visade sig dock inte vara medeltida utan daterade till en senare epok.

Byggplanerna går vidare, vi avvaktar nu startbesked från Stadsbyggnadskontoret. Och i den processen ska de många lagren av historia bevaras och lyftas fram; pelarna från synagogetiden; det vackra stengolvet från polistationstiden, arrestlokalen i mitt arbetsrum, de tjocka medeltida väggarna. Det blir en otroligt spännande kulturhistorisk resa när renovering och ombyggnation påbörjas, förhoppningsvis under hösten.

Genom att öppna museet på just denna plats tillgängliggör vi det svenska kulturarvet. Nu blir det möjligt för så många av museets besökare att uppleva platsen, de autentiska miljöerna och förstå lite mer av den svensk-judiska. På plats i historien.