Ett nytt museum växer fram

Igår firade vi tidigt judiskt nyår på Judiska. Matintresserade influencers bjöds på traditionell nyårsmiddag i den vackra gamla synagogan. Dukningen var magnifik, med gamla vackra kristallglas, röda granatäpplen och prunknande blommor i hösten alla färger. Vi bjöd på matzesoppa, marockansk gryta, kanderade auberginer och de runda vacka challebröden. Vilken underbar kväll, genom maten och dess hemligheter förmedlar vi kunskaper om det judiska, om varför man firar nyår i september, om vad man äter och varför. Äpplen doppades i honung under de judiska klädhandlarnas galgar. Just i år kändes det extra roligt att kunna skippa de sista tre månaderna på det här skitåret, att för börja om redan nu snarare än i det kalla mörka och kalla december. Det kunde inte kommit lägligare.

Men vare sig vad man äter eller varför, var den vanligaste frågan vi fick på och inför middagen. Utan vad skulle man ha på sig? Nyår är ju så intimt förknippat med glitter och glamour, fyrverkerier och tolvslag, champagne och långa handskar. Skulle man komma i galastass, kanske ett släp kunde vara lämpligt eller förväntades en mer nedtonad klädkod? Så underbart, att man i det som förenar oss människor, ändå alltid kan hitta det lilla skavet, där frågorna dyker upp och nya svar blir till. Världen vidgas, bara genom denna enkla fråga;
Vad ska man ha på sig på nyårspartajet?

Shana Tova och Gott nytt år!