Så kom då utredningen om ett nytt museum i Sverige om Förintelsen. Mitt under den värsta pandemi världen skådat sedan spanska sjukan. Det känns lite konstigt, en sådan obegriplig timing när hela samhället liksom har gått ner på sparlåga.
Judiska museet har varit med i arbetet, både som samtalspartner men också som deltagare i den vetenskaplig konferens som legat till grund för en del av de överväganden utredningen gör. Det har varit en intressant och tankeväckande process men många viktiga och betydelsefulla inspel från många som berörs. Jg som tidigare arbetat länge på Forum för levande historia kan bara fascineras av den kompetens kring de här frågorna som idag finns i Sverige; ett vetenskapssamhälle, en samling enskilda organisationer och alla de museer som varje år drar sitt strå till stacken. Inte enkelt att att navigera i detta tättbebyggda landskap.
Judiska museets ståndpunkt har hela tiden varit glasklar; ett nytt museum om Förintelsen förutsätter ett vitalt och levande judiskt museum. Den judiska historien får inte återigen reduceras till en berättelse om Förintelsen, utan det levande svensk-judiska kulturarvet måste ges den plats som det nya museet i Gamla stan banat väg för. Det är en viktig pusselbit i svensk historia och i bilden av det judiska, och ett viktigt sätt att bekämpa antisemitismen och föreställningar om det judiska