Jag är i Amsterdams vackra judiska kvarter, på väg till den berömda portugisiska synagogan som invigdes 1675. När drottning Isabel fördrev de sefardiska judarna från Spanien om de inte lät döpa sig till den kristna tron, hamnade många av dem i Amsterdam.
Och här finns sedan många år ett judiskt museum, byggt på platsen för fem stora synagogor, de flesta av dem totalförstörda under andra världskriget. Men den portugisiska synagogan står än idag på sin plats och används fortfarande flitigt. I källaren finns ett litet museum som visar fantastiska sederfat, vackert broderade Toramantlar och andra rituella föremål och berättar de sefardiska judarnas historia i Amsterdam. Rakt över gatan ligger resten av museet som är inrymt i flera andra stora synagogor som totalförstördes under andra världskriget. Den autentiska platsen blir scenen för att återskapa och levandegöra den judiska kulturen som så brutalt slogs i spillror under Förintelsen.
Ett annat museum som också inryms på den autentiska platsen är Anne Frank House. Hennes gömställe mitt i centrala Amsterdam utgör idag ett litet museum som besöks av 1.5 miljoner människor varje år. Innan man kommer in i ” the secret annex (gårdshuset) har man en audioguide till sin hjälp som lotsar en genom berättelsen; Annes första hem i Amsterdam på Merwedeplein, beslutet att gå under jorden och situationen för Hollands judiska befolkning. Men när man går in bakom bokhyllan som ju dolde dörren till deras gömställe, tystnar audioguiden. Då får väggarna tala och man hör Annes röst klart och tydligt; hennes längtan ut, hennes frustration över sin situation, hennes behov av att skriva för att vidga livet som förstås blev outhärdligt trång för en ung flicka som tvingades leva instängd.
Den autentiska platsen rymmer en magi som jag hoppas vi ska kunna använda oss av även på det nya judiska museet i Stockholm.