Den här veckan har jag varit i Paris för lite museinspiration. Det behövs när en ny basutställning växer fram i den vackra och nästan färdigrenoverade lokalen i Gamla stan. Det är alltid lika fascinerande, så många olika sätt att uttrycka berättelser, så många sätt att konstnärligt gestalta en känsla, eller ett historisktskeende.
Det första museet var Musee d´immigration, inhyst på platsen för den stora kolonialutställningen 1931, Palace de la Porte Dorée. En autentisk plats där de forna kolonierna representerades på ett tidstypiskt sätt på 1930-talet bildar fond till berättelsen om hur Frankrike förändras av den stora invandringen. Det blir en spännande berättelse om ett Frankrike långt bort från den gängse bilden av det franska samhället och berör både koloniseringen men förstås också dekoloniseringen och hur ett nytt Frankrike växer fram. Nästa stopp var Institut du monde arab, en imponerade byggnad som inrymmer en exposé över arabvärldens fascinerande kulturarv. Stiligt presenterat, stora nästan osynliga glasmontrar och spatiösa ytor för de sparsmakade föremålen. Mycket förmedlas av röster och ljud som skapar stämning och atmosfär.
Musée de la chasee et de la nature var besökets sists stopp, ett litet och säkert ganska okänt museum bortom de stora turiststråken. Men vilket museum! Ett rasande intelligent och humoristiskt anslag förmedlar kunskap om jaktens betydelse vid de europiskas hoven; människans förändrade förhållningssätt till djuren; och avslutar med att ställa frågan till besökarna om vi inte istället borde bjuda schimpanserna på middag. För vad skiljer oss från dem; annat än att vi lärt oss hur man äter snyggt. Tankeväckande, elegant och roligt med den samtida konsten som en ständig kommentator.
Museibesöken är viktiga, de ger inspiration och lust men också ett tydligt budskap om vad vi inte ska göra och vilka fällor man ska undvika. Mumma för ett museum i vardandet.