Toledos medeltida stadskärnan ligger uppe på en kulle vid floden Tajo, och de smala gränderna och kullerstenarna ger en autentisk och nästan filmisk känsla. Det är inte svårt att föreställa sig hur det kan ha sett ut här före 1492, då judarna i Spanien landsförvisades av kung Ferdinand och drottning Isabella. De smala gränderna, de grandiosa kyrkorna och juderian, de judiska kvarteret, finns bevarade. Men hur visar man på ett museum upp en kultur när det saknas föremål och andra materiella ting? Det är ämnet för årets konferens arrangerad av Association of European Jewish Museums (AEJM).

Platsen för konferensen är Museo Sefaradi som ligger i den medeltida synagogan El transito. En fantastiskt vacker synagoga med inskriptioner på både hebreiska och arabiska samt geometriska ornament med små detaljer som gör en alldeles vimmelkantig. Vad museets dock saknar är föremål, för några sådana finns inte bevarade från den tidens Spanien.

Här utgår man istället från platsen, gatornas och de efterlevandes berättelser. Synagogorna och de trånga gränderna som en gång var fyllda av judisk liv befolkas nu av turister på stadsvandring , minnesplaketter och turistshoppar fulla av modern judaica.

Vi tas med på en tur runt staden, de tre religionernas vandring, där vi får ta del av det som var Toledos medeltida kännetecken, nämligen samexistensen. Den fick ett abrupt slut 1492 men är den tråd man gärna plockar upp nu i modern tid för att göra museet relevant för en samtida publik. Här står det klart att Europas historieskrivning har ett stort hål och att både det judiska och det muslimska arvet är större än vad man kanske tror.

Frågan om hur man lyfter fram spår av en existens som länge varit osynlig eller inte lämnat andra fysiska avtryck än fasader är en högst relevant fråga även för oss. Till skillnad från Spanien vet vi att det finns föremål kopplade till tidig judisk närvaro i Sverige och vi för nu ett arbete med att lokalisera dem så att de kan få plats i en ny basutställning när museet öppnar igen. Samtidigt arbetar vi med Rraces of existence för att lyfta fram just platsen och dess betydelse för berättelsen.

Det skiljer flera hundra år mellan vår svenska berättelse och Toledos, och de är även av fundamentalt olika karaktär, men samtidigt finns en hel del erfarenheter att ta med sig härifrån, inte minst kontexten av ett större europeiskt narrativ med bäring på vår samtid.