Att packa ihop trettio års verksamhet, både i Frihamnen och på Hälsingegatan blev en grannlaga uppgift. I den permanenta utställningen fanns över 250 föremål som omsorgsfullt sorterades, packades och fördes in i en ny databas över museets hela samling. Det är ofta ett detektivarbete att ta hand om en museisamling; hela proveniensen som berättar om ett föremåls ursprung och vem som ägt den. Det är ett spännande arbete, varje föremål berättar ju många historier; om vad den varit med om, om tiden den användes i, men även om den som ägde den och vem som använt den. Och om den tiden.
Det fanns också en riktig skattkammare på museets vind, flera hundra föremål hann vi gå igenom och allsköns arkivmaterial som så småningom kommer att gås igenom inom ramen för det samlingsarbete vi nu kommer att sjösätta. Där finns jättemycket att göra och det finns också jättemycket att göra va gäller att utöka samlingen.
Vissa föremål kunde lämnas tillbaka till sina ägare, museets hade deponerade föremål som användes på det stora judiska helgerna, pesachfat som varje år hämtades av sina ägare för att pryda Sederbordet och föremål som användes i stora synagogan på wahrendorfsgatan Så länge får de vara där, snarare än att ligga nedpackade i magasin i väntan på det nya muséet.
Biman, eller predikstolen som härstammar från den gamla synagogan i Gamla stan lämnades tillbaka till historiska där den ska restaureras under 2018 och återställas till sin forna glans. Det arbetet kommer vi att följa här på bloggen.
Den fina kaféinredningen fick nya ägare och även den stiliga receptionsdisken såldes till Liljevalchs och kommer att gå att beskåda på den stundande vårutställningar. Missa inte det.
Och till slut var det tomt, det ekade i de tomma salarna, kontoret skickades till Själagårdsgatan och samlingen och museets arkiv till magasin. Inslagna i skirt silkespapper, omslagna i syrafritt papper, wellpapp och märkta med nummer och en beskrivning på en liten vit handskriven etikett, väntar de nu på hur och var de ska ställas ut i det nya museet.