Så kom de äntligen, pengarna. De efterlängtade. De som skulle göra det möjligt att ta risken, våga chansa, se om det gick att etablera ett nytt judiskt museum på en autentisk plats, i Gamla stan, i Stockholms äldsta synagoga.
Kulturministern kom till museet på besök för at titta på Albumet från Auschwitz, en utställning om den ideologiska övertygelse som resulterade i Förintelsen. Men vi pratade också om ett nytt museum, om en breddning av det svenska kulturarvet, om inkluderingen av ytterligare en pusselbit, den judiska, om vikten av att låta en nationell minoritet få manifestera sin kultur. Men också om att i den judiska erfarenheten ryms frågor som är oerhört centrala för vår egen tid; integrationens villkor och strategier för att hitta en plats i ett nytt samhälle.
De var ministerns pressekreterare som ringde, vilka glädjeskutt det blev, 1.5 miljoner kr till ett litet museum och i pressmeddelandet nämndes specifikt platsen på Själagårdsgatan 19.
Det känns hisnande, under nästa 30 år har tusentals människor besökt Judiska museet och nu kommer de få möjlighet att göra det på en helt magisk plats som i sig berättar om det svensk-judiska kulturarvet och den svensk-judiska historien.