Krig i Europa. Vilken fasansfull tanke, som i slutet av februari blev en europisk mardröm när Ryssland invaderade Ukraina. En epok av fredlig samexistens och europiskt säkerhetssamarbete gick i graven över en natt. Nu stundar en ny epok i Europa. Något sådant har vi inte bevittnat sedan Jugoslavienkrigen i början av 1990-talet.
Över en miljon flyktingar har redan lämnat Ukraina och spritts över Europa. Bilköerna ut från Ukraina mot gränsen till Polen har varit milslånga. Många män har lämnat av sina fruar och barn och återvänt till krigszonen för att delta i det ukrainska försvaret. EU har aktiverat sitt massflyktingdirektiv och Europas länder har öppnat sina gränser. Det känns trots allt mycket hoppfullt, att erfarenheterna från andra världskrigets restriktiva flyktingpolitik inte återupprepas. Åtminstone inte till en början. Många frivilliga har samlat in enorma summor och förnödenheter till de krigsdrabbade. Flertalet europiska länder har bistått Ukraina med vapen och finansiella resurser.
I Judiska museet samling finns många föremål som vittnar om flykt. I den judiska erfarenheter finns ju otaliga exempel på fördrivning, flykt och krig. Den lilla hunden i museets samling tillhörde en liten pojke som kom till Sverige med Kindertransport i början av 1939. Hunden är tillverkad av plysch, med en metallstomme och stoppad med sågspån, och berättar om ett Europa där judar tvingades på flykt. Några av dem hamnade i Sverige och deras liv kunde räddas. Den lilla pojkens föräldrar nekades inresevisum till Sverige och mördades i Förintelsen. Så lär av historien och låt oss hoppas att alla som vill lämna det krigsdrabbade Ukraina erbjuds en fristad i ett demokratiskt och öppet Europa. Till dess att de kan återvända till ett självständigt Ukraina.