Museets stora projekt Traces of Existence kommer i vår att utforska de autentiska platserna i Karlskrona (vernissage redan 15 mars) Norrköping i maj och Falun i juni. I augusti når vi Borås för att där sätta sökarljuset på de judiska flyktingar som kom till Borås efter kriget och Förintelsen. Textilindustrin i Borås blev en arbetsplats och en ny hemstad för många av de judiska flyktingar som kom till Sverige mellan 1945–1948. Borås var särskilt lämplig som mottagande stad, det var en av de städer som både hade stort behov av arbetskraft i den snabbt växande textilindustrin, och kunde erbjuda bostäder. Staden blev som ett ”centrum” för nyanlända judar efter kriget. Överlevande som först anlänt till andra städer i regionen flyttade till Borås. Det blir platsen för ett nytt judiskt kulturarv i spåren av Förintelsen, men också ett inträde i det svenska samhället på helt andra villkor än den tidigare invandringen.

Museet gör nedslaget i samarbete med Arbetarrörelsens arkiv och bibliotek, som rotar i sitt arkiv för att hitta spår efter hur de judiska flyktingarna togs emot. Vad formade den svenska integrationspolitiken i det moderna samhälle som växte fram efter 1945, vilket ansvar fick kommunerna, näringslivet och de lokala fackföreningarna? Vilka beslut fattades på riksnivå av den svenska regeringen, hur tänkte man kring arbetskraftsinvandringen och vilket mottagande fick de nyanlända? Hur reagerade det omgivande samhället, vilka hjälp och stöd fick de nyanlända av dem?

I förra veckan såg jag SVT:s debatt om de nyanlända som bodde i husvagn i skånska Staffanstorp. Samma frågor, olika svar. På något sätt blir den svensk-judiska historien en påminnelse om att det som händer nu, har hänt förut. Om och om igen. Och att det går att lära något av historien.