Nu är Traces of existence avslutat. I torsdags kväll iscensatte vi ”den judiska kräftskivan”, Leif Zerns mästerliga barndomsskildring om sin pappas väg in i det svenska samhället. Pappans årliga kräftskiva gjorde stort intryck på mig, den lyfte fram både att det går, men också hur krångligt det kan vara att vara någon annan i ett majoritetssamhälle. På något sätt banade den väg för Traces of existence och projektets fokus, på det som skaver, på relationen mellan minoritet och majoritet och på hur krångligt det kan vara att ta sig in i ett nytt samhälle.
Det blev en underbar kväll, full av text, full av reflektioner, full av andra berättelser om det där kantiga, det annorlunda, det där som sticker ut.
Traces of existence har möjliggjorts genom ett stort stöd från Postkodlotteriets Kulturstiftelse. Museet tacksamhet för detta stöd känner faktiskt inga gränser. Stödet har möjliggjort ett omfattande publikt arbete och genererat många nya nyfikna kring det judiska kulturarvet. Samarbetet med Blekinge museum, Norrköpings stadsmuseum, Dalarnas museum, Textilmuseet i Borås, och Tyska kyrkan har förstås lett till att vi kunnat nå helt nya besökargrupper som kanske aldrig tidigare kommit i kontakt med det judiska kulturarvet.
Det är viktigt att de stora bidragsgivande institutionerna stödjer nyskapande kultur. Postkodlotteriets Kulturstiftelse ger det på ett föredömligt sätt. Ett omfattande och ofta heltäckande stöd medför att man inte ständigt behöver jaga ytterligare finansiering. Istället kan man att arbeta visionärt, planera långsiktigt och på det sättet uppnå långsiktiga mål. I museets fall innebär det att vi under två års tid kunnat arbeta på ett systematiskt och genomarbetat sätt och att mycket av det arbetet nu kan införlivas i den kommande basutställningen. I den projektdjungel och kortsiktighet det svenska kulturlivet ofta präglas utgör den här typen av långsiktighet, ett mycket tydligt åtagande, en stor tillit till den genomförande organisation, och en stor flexibilitet, otroligt gynnsamma förutsättningar för att faktiskt nå resultat. Och så mycket bättre resultat skulle jag vilja påstå, än de mer fragmentariska och ganska begränsade stödformer många institutioner fortfarande arbetar med. Kulturlivet behöver just den långsiktigheten, tilliten, och det starka engagemanget. Då vågar man även som en liten organisation ta risker, vilket är helt centralt om man vill arbeta på ett nyskapande sätt.
Jag är helt övertygad att Postkodlotteriets Kulturstiftelse gör en betydande insats för det svenska kulturlivet. Judiska museet är en av de lyckliga mottagarna och för oss och för Postkodlotteriets Kulturstiftelse innebär det att man kunna bidra till synliggörande av det judiska kulturarvet, och en breddning av den svenska historien. Det kommer förstås också att prägla det nya museet.
Hatten, eller kanske snarare kräfthatten, av.