Lagom till årets första riktiga snöfall infaller chanucka, som alltid varit en av de mindre högtiderna i den judiska kalendern. Firandet av chanucka har sitt ursprung i antiken, men fick en ny betydelse i och med sionismen och staten Israels födelse. Chanuckaberättelsens hjältar, mackabéerna, kämpade för religionsfrihet under grekiskt styre och ville motverka det hellenistiska inflytandet på den judiska kulturen. Den rabbinska tolkningen av chanuckaberättelsen blev däremot den om ett mirakel, där oljan till templets ljusstake berättas ha räckt i åtta dagar i stället för en. I modern tid kopplades högtiden i större utsträckning samman med samtiden och dess behov av ett frihetens budskap. Efter Förintelsen fick chanuckas historiska teman av förtryck, identitet, religionsfrihet och strävandet för nationell självständighet ny aktualitet.
Med tanke på detta blir föremålet på bilden extra intressant, då mötet mellan historien och samtiden tar sig uttryck rent fysiskt. Plåten har ett klassiskt motiv man ofta finner på chanuckaljusstakar – lejon – medan ljushållarna är gamla patronhylsor. På den här chanuckaljusstaken får dagens Israel ta rollen som det judiska folkets försvarare, men man kan också se det som en symbol för omformandet av dödliga vapen till fredliga syften.
Sedan 1500-talet har det varit brukligt att tända chanuckaljusen på allmänt synlig plats, för att på så sätt visa upp den rabbinska tolkningen av chanuckaberättelsen, den om miraklet. Men man kan idag också se det som ett sätt att inför andra manifestera sin identitet och särart. Att som minoritet ta plats i offentligheten på ett positivt sätt, och med stolthet visa upp sin kultur. Så visst måste chanucka ses som en svensk högtid numera, där det partikulära budskapet om rätten att själv få definiera sin identitet går parallellt med det universella budskapet om att bringa ljus i en mörk tid.