Nu lämnar jag Judiska museet, efter åtta helt fantastiska år.

Vilken resa det varit, jag kommer aldrig att få vara om något liknande igen, att få veckla ut den judiska historien i Sverige, utforska relationen mellan en liten minoritet och det omgivande majoritetssamhället, skrapa bort målarfärgen i den gamla synagogan och hitta ett helt okänt bemålat kulturarv, samarbeta med så många länsmuseer och stadsmuseer i Traces of existence runt om i Sverige och på varje plats gräva fram den judiska historien, bistå museerna med kunskap om det judiska kulturarvet, foga nya pusselbitar till museisamlingar och berika svensk historia med det judiska perspektivet. Och med största omsorg packa upp hela museets samling, digitalisera och tillgängliggöra både föremålen, 5000 fotografier och många nya arkiv som nu kommer att finnas tillgängliga för forskning och ny kunskap.

Museet har tagit plats i det offentliga samtalet, utmanat bilden av Sverige, tänjt på gränserna för hur stor plats en minoritets kulturarv får ta i det svenska samhället, lämnat remissvar och kartläggningar till utredningar som på olika sätt berör judiskt liv i Sverige idag.

Vi har inventerat judiska församlingars artefakter, skrivit två böcker, låtit komponera ny musik baserat på de fyra nationalsångerna i klezmertakt till invigningen av museet på nationaldagen,  P2 har sänt konserter från oss och vi har sålt vår Chanukkamust som ett signum för hur Judiska museet skapat ett mischmasch av det svenska och det judiska, allt för att människor ska lära känna den judiska kulturen, det judiska livet och den judiska historien. Och nu finns museet med i tre avsnitt, både 17-,18- och 1900-talen i SVTs stora satsning ”Historien om Sverige”. Så snart finns det judiska kulturarvet i vartenda vardagsrum i vårt avlånga land. Vilken resa!

Det finns så många att tacka! Mitt fantastiska team på museet; alla de som varit med att bygga upp museet från starten 1987, alla samarbetspartners på museer runt om i Sverige, alla konstnärer som gjort underbar konst i Traces of existence, alla donatorer som skänkt både massor med pengar och spännande föremål till det nya museet, alla nya besökare som aaahat och ooohat när de kommit upp i den gamla vackra synagogan, och Robert Weils Familjestiftelse som med enorm lojalitet stått både mig och museet bi i vått och torrt https://weilfoundation.se/project/judiska-museet/ I love you all forever!

Nu stundar Världskulturmuseerna, nya utmaningar, fler museer, men samma frågor, att göra det okända mer begripligt, och låta nyfikenheten styra människans lust att lära! Och museet står kvar, att förvaltas av någon ny som med varsam hand kan fortsätta att lotsa det judiska in i det svenska! För den resan är på intet sätt klar.

Men först ett rejält sommarlov!

Glad sommar

Christina Gamstorp
Museichef