Idag är det 27 januari, en dag för hågkomst och lärdomar av Förintelsens fasor. Numera är Förintelsens minnesdag och dagarna innan fyllda av aktiviteter. Engagemanget från det svenska samhället är enormt, vilket gör minnesdagen oerhört meningsfull. Förintelsen är inte en judisk fråga, den är universell. En fasansfull smärtpunkt i europeisk historia som rymmer processer som bara kan stoppas genom en ständig kamp för demokrati och respekt för alla människors lika värde.
Det finns många organisationer som engagerar sig mot antisemitism och rasism. Flera statliga institutioner arbetar specifikt med antisemitismens och Förintelsens orsaker och konsekvenser. På landets skolor har man länge arbetat mot antisemitism: samtal om böcker, överlevandes vittnesmål – påminnelser om att det som hänt inte får hända igen.
Betydelsen av att bekämpa antisemitism är kanske Förintelsens allra viktigaste lärdom. Vi vet vad som hände när antisemitismen, med djupa rötter i våra egna samhällen, fick fritt spelrum. När judehatet normaliserades och judar stöttes ut ur samhällsgemenskapen. Men då måste vi också veta hur antisemitismen ska bekämpas. Att vi gör rätt saker. Att det vi gör får effekt. Oerhört mycket har gjorts, ändå fortsätter antisemitismen att göra sig påmind, idag tydligare än på länge. Många judar vittnar om övergrepp, om svårigheter att ge uttryck för sin identitet utan att känna sig hotade. Och från de mest oväntade håll dyker antisemitismen upp.
Kanske behöver vi tänka nytt, förstå vad som gör nytta och vad som inte ger resultat, utvärdera gjorda satsningar och undersöka vad som verkligen minskar antisemitiska föreställningar och fördomar. Är det mer kunskap om Förintelsen, fler resor till Auschwitz-Birkenau och andra autentiska platser, ökade kunskap om judiskt liv, kultur och traditioner, fler vittnesmål från överlevande också i nya former, nya museer, utbildningar i mänskliga rättigheter? Vi behöver också samordna det som görs och skapa synergier. På det sättet når vi kanske längre, skapar större träffytor för detta livsviktiga arbete. För antisemitismen är inte bara fasansfull för den judiska gruppen, den förgiftar våra samhällen och är ett stort samhällsproblem.
En sak vet vi och det är vad Förintelsen kan lära oss om vår egen tid. Antisemitismen måste bekämpas och kvävas i sin linda för att inte återigen få fäste i vårt samhälle. För den ligger ständigt där under ytan.
Christina Gamstorp
Museichef Judiska museet
Bild: De så kallade UNRRA-transporterna förde under sommaren 1945 över 9000 överlevande från Förintelsen till Sverige. På bilden syns H.M.S. Prins Carl, en av de fem ”Vita båtarna” som användes i räddningsaktionen, på Slite, Gotland 1945. JUDF02602 ur Judiska museets samling.