Kulturministern höll presskonferens i fredags och aviserade nya pengar till en krisdrabbad museisektor. Så oerhört viktigt för det svenska kulturarvet som blöder pengar i ett läge när besökarna bara försvann från en dag till en annan och museerna bommade igen för att inte bidra till en galopperande smittspridning.
Nu får vi tillbaka en del av de förlorade biljettintäkterna och iallafall klara det här året, och göra det möjligt att se till att det svensk-judiska kulturarvet och ett nytt stycke svensk historia kan fortsätta att vara tillgängligt för en nyfiken, stor och växande besökarskara. Samtalen om det judiska kan när vi åter öppnas fortgå under chavrutalampan i den vackra gamla synagogan från 1700-talet.
Men just nu känns det som det här kommer att pågå länge. Judiska museet hoppas kunna öppna igen till sommaren, keep your fingers crossed. Men ännu känns det osäkert vem som vågar sig ut ur sin karantän, hur ett besök kan gestalta sig, om vi ska ha guidade visningar med megafon så att besökarna kan hålla avstånd, hur plexiglasskivan i receptionen ska monteras och var vi ska ställa handspriten. Det pandemiska läget kan nog nog leva länge bland våra besökare och jag tror det är viktigt att vi förutsätter att museisektorn inte kommer att repa sig på ett kick. Och att allt är som vanligt i höst. Och då behöver våra samarbetspartners vara beredda på ett fortsatt stöd så att kulturarvsinstitutionerna kan ta sig ur denna kris med personal och samlingar i samma skick som när entrédörrarna helt plötsligt slog igen.
So hang in there, kulturdepartement och kulturminister. Ännu har stormen inte bedarrat. Det kommer behövas mer stöd och det kan pågå länge. Det måste det finnas en beredskap för.