Renoveringsarbetet pågår på Judiska museet på Själagårdsgatan 19. Till sommaren hoppas vi att de ståtliga lokalerna kan tillgängliggöras för den nyfikna publiken men de månader som ligger framför oss kommer att vara fyllda av håltagningar, entréöverväganden, hissinstallation och antikvariska spörsmål.

Just nu pågår håltagning för den hiss som ska ta de som har behov av det upp från entréplanet till den gamla synagogan en trappa upp. Taket under läktaren kom fram förra veckan när vi rev bort det gamla köket, och även de gamla pelarna med sina färglager i alla de skiftande färger och konstfulla marmoreringar. Det gamla guld vi vet fanns här och där i synagogan hittar vi också under lager av färger. Och det gamla taket ger en fingervisning om hur synagogan var färgsatt. Så vackert, som en målning. Vi har redan fått önskemål på museets Instagramkonto att låta ta fram affischer till museishopen med dessa vackra målningar.

Det mesta låter vi vara och integrerar det i det nya museet. Några pengar att återställa synagogan i dess forna glans finns inte och det är också så vackert att låta de gamla patinerade ytorna utgöra fond för ett judiskt museum som tar den autentiska platsen som utgångspunkt för en berättelse om judisk praktik, judiskt tänkande och svensk-judisk historia. Det orenoverade blir en påminnelse om historien och lyfter fram det som är unikt med det nya museet. Platsen.

Vi lägger också ett spännande pussel med synagogans inventarier. Spåren går till Historiska museet och de föremål museet redan tidigare haft i sin basutställning, men nya fynd görs också. En del av det judiska kulturarvet kan också knytas till Evangeliska Fosterlandsstiftelsen som flyttade in i lokalen när judiska församlingen flyttade till Wahrendorffsgatan. De gamla judiska föremålen blev en del av sjömanskapellet. Och simsalabim blev inventarierna föremål för bevarande av svensk kyrkokonst och det kristna kulturarvet. Mer om detta kommer på bloggen under våren.