Restaureringsarbetet av den gamla synagogan går framåt. Hissen är på plats, väggen längst bak i lokalen är riven så att vi nu fått ett mycket större utställningsrum. Arbetet med att fylla synagogan med ett innehåll pågår också, det är svårt, varje gång man väljer något väljer man bort något annat. Den svensk-judiska historien är så rik, hela den judiska religionen och judisk tankevärld ska rymmas .

Men den här veckan har vi skrapat målarfärg på kvinnoläktaren. Vi har i arkiven hittat uppgifter om ett målat blått draperi med tofsar som beställdes av församlingen i början av 1800-talet, för att smycka ut kvinnoläktaren. En konservator kallades in och bakom många lager av gammal målarfärg, ni kan ju bara ana hur många gånger synagogan eller polisstationen eller arkitektkontoret bytt färg och skepnad, kom något äntligen upp i dagens ljus. Inte blått, mer åt det rödbruna hållet, ett gult blommönster som påminner lite om de rosetter som pryder kvinnoläktarens balustrad. Någon form av bård.

Så fantastiskt, nästa magiskt, när historien liksom kliver ut från väggarna och avslöjar något om livet i den gamla synagogan. Färger, uttryck, en känsla i rummet. Både då och nu. Och jakten på det blå draperiet går vidare. Någonstans bakom all denna målarfärg gömmer det sig.