Judiska centralrådet lämnade i veckan svar på utredningen om konfessionella inslag i skolväsendet. Jag fastnade för en rad i slutet; ett citat av Olof Palme i sin roll som utbildningsminister, när statsbidragen till Hillelskolan utreddes 1968.

”Ett huvudsyfte med den svenska grundskolan är vidare att den skall vara en skola för alla ungdomar oavsett deras sociala, ekonomiska eller religiösa bakgrund. Jag finner det utomordentligt angeläget att slå vakt härom. Statsbidrag bör med hänsyn till vad jag anfört inte utgå till särskilda skolor för religiösa minoriteter. Frågan om statsbidrag till Hillelskolan har emellertid vidare aspekter. Denna fråga bör bedömas under hänsynstagande till en lång historisk utveckling som innebär att ett folk parallellt med sin anpassning till vårt och andra västerländska samhällen funnit angeläget och lyckats med att bevara en nationell och kulturell identitet. Enligt min uppfattning måste denna strävan respekteras och jag finner häri speciella motiv för att tillstyrka fortsatt statsbidrag till Hillelskolan”.

Palmes uttalande handlar liksom om en av museets grundbultar; relationen mellan minoritet och majoritet och vad ett majoritetssamhälle står ut med. Så här skriver vi i en av de introducerande utställningstexterna;

”Att stå ut. Det är krångligt att leva under samma tak. Under den tid den judiska minoriteten bott i Sverige har hundratals dokument producerats. De blir till monument över relationen mellan judarna och Sverige, ofta dikterade av majoritetssamhället. De kan vara begränsande, som judereglementet, eller tillåtande som Skolöverstyrelsens beslut att låta judar tentera efter shabbats utgång på lördagarnas tentamenstillfällen. De är alla uttryck för toleransens allra minsta beståndsdel; att stå ut med varandra. Olikheter måste fogas i ett system där alla står ut. Och när människor står ut, förändras samhället steg för steg. Ramarna vidgas. Det blir annorlunda, rikare och mer mångfacetterat. Ett annat Sverige”.

1968 och 2020. Samma budskap om att vi måste stå ut med varandra. Och om ett lite tolerantare samhälle.