Den 9 november 1938 genomfördes de värsta pogromer som drabbat Europas judar i modern tid. Synagogor runtom i Tyskland brändes ner, judar misshandlades och arresteras i tusentals och judisk egendom för miljonbelopp förstördes. Och den tyska befolkningen åsåg inte bara detta, utan också att brandkår och polis inte ryckte in och försökte hjälpa. Tvärtom, de antijudiska aktionerna skulle inte störas. Över en natt förändrades normerna och den hårdföra och våldsamma antisemitismen blev rumsren och accepterad. För att skapa utrymme för det som så småningom kom att leda fram till Förintelsen.
På så sätt är Kristallnatten viktigare än alla andra minnesdagar. Viktigare än Förintelsens minnesdag, viktigast av allt. För då, den där natten till 10 november 1938, var det ännu inte för sent. Men världen var tyst. Trots att man sedan 1933 åsett Tredje rikets antijudiska politik med ett allt svårare samhällsklimat för de tyska judarna. Antijudiska lagar stiftades kontinuerligt och kulminerade 1935 i de s.k. Nurnberglagarna som gjorde de tyska judarna statslösa. Och helt rättslösa. Så Novemberpogromerna kan knappas ha kommit som överraskning för Europa. Vi måste se upp med de små stegen, det är vad Kristallnatten lär oss.
Igår på ett seminarium om antisemitismen i SKMAs regi, talade jämställdhetsminister Åsa Lindhagen om sandkornen som ingen ser men som plötsligt blir till en liten hög framför oss. Att vi måste se upp med de tidiga varningarna. Idag florerar återigen antisemitismen och idag är återigen svenska judar rädda för att fira högtider i synagogan och ha sina barn i den judiska skolan. Så nya insatser måste till. Ökad säkerhet och trygghetsskapande åtgärder men också insatser som stoppar den antisemitiska återväxten innan judarna behöver vara rädda. Antisemitismen är inte ett importerat fenomen, den finns starkt förankrad i den svenska myllan och har alltid funnits här. Så länge det funnits judar i Sverige har antisemitismen varit närvarande.
Och det måste göras nu, för sandhögen har redan vuxit framför våra ögon. Genom en ett allt hätskare tonläge, en råare ton och antisemitiska utspel i ett av Sverige största partier. Vi måste agera när det ännu finns utrymme för att handla. För gör man inte det blir de små stegen så småningom stora kliv mot något som inte längre går att förhindra. Och då kan vi inte längre säga att vi inte riktigt vet var allt började.