Nästa vecka öppnar den nya utställningen Hunden med det röda sidenbandet på museet och Spelar det någon roll vem som samlar – om samlandet av det svensk-judiska kulturarvet får vila en stund. Återigen utforskar vi Judiska museets samling, men denna gång med fokus på Förintelsen. Den lilla hunden, ett av utställningens många föremål, reste tillsammans med en 6-årig pojke som i mars 1939 kom till Stockholm med de s.k. Kindertransport. Det är ett viktigt perspektiv på Förintelsen, de få som räddades undan nazismen och Förintelsen och hamnade här.
Ända sedan Judiska museet grundades 1987 har det varit en plats där minnen från Förintelsen lämnats. Föremålen och arkiven vittnar om flykt, om ankomst, om hur livet blev i det nya landet men det finns också föremål som i ljuset av Förintelsen måste förstås på ett helt annat sätt. Förintelsen är ett monumentalt skeende som påverkar hur vi förstår både nuet, dåtiden och framtiden. Den lilla hunden är just ett sådant föremål som bär på en lång rad berättelser; om att lämna Tyskland och fly undan nazismen, om att vara en trygghet för sin ägare i det nya landet, och när den väl lämnas till museet för bara ett par år sedan, bär den på helt andra berättelser om hur Förintelsen förändrade livsvillkoren för oss alla.
I strävan att göra Förintelsen till något universellt, som angår oss alla och som alla människor kan relatera till, är det viktigt att också komma ihåg att Förintelsen också är något specifikt judiskt. Det är den månghundraåriga antisemitismen, i olika skepnader över tid, som låg till grund för nazisterna idéer om att den judiska gruppen och kulturens skulle utplånas.
När nu den första statliga insamlingen av föremål från Förintelsen har startat, är det viktigt att också komma ihåg att samlandet har pågått under många år av ett litet museum, grundat för att rädda det judiska kulturarvet i Sverige, i sig också en konsekvens av Förintelsen.
Utställningen är öppen för allmänheten från 29 april.
Varmt välkomna!