Judendomen är monoteistisk religion (tron på en enda Gud). Gud är allsmäktig och hela universums skapare (1 Mos 1:1-31).
Enligt judiska tro har Gud gett det judiska folket Toran – läran – med alla bud att följa. Dessa föreskriver hur man bör handla gentemot sina medmänniskor, sin omvärld och Gud, men inte hur man bör tro. Det finns på så sätt inga dogmer i judendomen, och därmed många diskussioner bland judar om vad exempelvis tro innebär.
Det finns judar spridda över praktiskt taget hela jorden. Det totala antalet kan beräknas uppgå till cirka 13 miljoner, varav ca 6 miljoner i Israel och USA vardera. I Sverige finns ca 20 000.
Vem är jude?
Enligt den traditionella halachan, den judiska lagen/läran, är den jude som antingen är född av en judisk mor eller har övergått till judendomen i vederbörlig ordning. I vissa församlingar anses den vara jude som har minst en judisk förälder samt en judisk uppfostran i form av judisk skola eller liknande.
I andra sammanhang än rent religiösa – t.ex. rätt att tillhöra en judisk sammanslutning – finns ofta andra kriterier, och många ser sin judiska identitet mest som en kulturell sådan snarare än en religiös.
Judendomen är inte missionerande; den som vill konvertera till judendomen uppmuntras inte utan ombes i stället att noga överväga sitt beslut. Den som trots allt står fast vid sin önskan får under rabbinsk ledning undervisning i judendom, och inleder därefter sitt judiska liv med nedsänkning i ett rituellt bad, mikva. För män tillkommer dessutom omskärelse.
Förbundet
Plikten att låta omskära alla judiska män som ett tecken på förbundet mellan Gud och Abraham framgår av 1 Mos 17:10-12 i Bibeln. Det innebär att alla judar ingår i en gemenskap med Gud, och ska tillsammans uppfylla de gudomliga buden. Diskussionerna om hur man gör det är en pågående process, och en del av dessa har nedtecknats i tex Talmud. På vilket sätt och när buden ska utföras diskuteras fortfarande av rabbiner och andra, i synagogor, församlingar och skolor.
Bibel, Tora och Talmud
Den judiska Bibeln består av de fem Moseböckerna (Tora), Profeterna (Neviim) och Skrifterna (Ketuvim). De hebreiska orden för dessa delar bildar akronymen Tanach, som den judiska Bibeln ibland kallas.
Ordet Tora kommer av det hebreiska ordet ”lära”, och har två skilda betydelser. Å ena sidan är Tora de fem Moseböckerna, som ingår in den judiska Bibeln. Å andra sidan används begreppet i en vidare bemärkelse, som ett samlingsbegrepp på hela den judiska läran.
Enligt traditionen skall det judiska folket ha fått Toran för mer än 3000 år sedan efter uttåget ur Egypten. Toran anses ha gudomligt ursprung, men lagd i människans händer för att ständigt tolkas på nytt, som beskrivs i den rabbinska litteraturen; ”utforska Läran och utforska den omigen, allt finns i den” (Pirke avot 5:25).
Judiska symboler
Davidsstjärnan (magen david)
Hexagrammet, den sexuddiga stjärnan, har sedan urminnes tid använts som en dekoration inom många civilisationer. Hur den inom judendomen kommit att kopplas ihop med kung David är oklart. Den har ibland använts i antisemitiska syften, och det är först under modern tid har den kommit att bli en positiv judisk symbol, som judar själva väljer att bära. Nazisterna tvingade judarna att bära stjärnan på kläderna så att de skulle känna sig utpekade och förnedrade. Staten Israel antog sedan davidsstjärnan som symbol på sin flagga, men judar världen över ser den också som en symbol för judisk identitet.
Den sjuarmade ljusstaken (menora)
Den sjuarmade ljusstaken är som judisk symbol mycket äldre än davidstjärnan. Den första tillverkades under ökenvandringen av den av Gud inspirerade Betsalel och uppsattes sedan i det första templet i Jerusalem (2 Mos 25:31-40, 31:2-3 och 37:17-24). I detta tempel, uppfört av kung Salomo, skall ha funnits sammanlagt tio menoror, alla av guld. I det andra templet fanns en enda menora, som Juda mackabén låtit tillverka. Efter templets förstörelse bars den i Titus triumftåg och avbildades på den triumfbåge i Rom som uppkallats efter honom. På Judiska museet i Stockholm finns en avgjutning av menoran på Titusbågen. Menoran är Israels officiella emblem.
Dörrpostkapseln (mezuza)
Mezuza, som egentligen betyder dörrpost, har i överförd bemärkelse kommit att beteckna den kapsel med textavsnitt ur Toran som sätts upp enligt budet i 5 Mos 6:9 och 11:20. Texten är skriven på ett stycke pergament som rullats ihop och stoppats in i kapseln. Mezuzan skall sättas upp i varje rum i bostaden, men många nöjer sig med att ha en vid ytterdörren. Kapseln kan vara tillverkad av olika material. Meningen med mezuzan är att man skall påminnas om buden. En del judar kysser vid in- och utgående dörrpostkapseln eller vidrör den med fingrarna och för sedan fingertopparna till läpparna. Detta för att markera att de noterat mezuzan och därmed påmint sig om buden.
