Ett nytt museum växer fram

Äntligen var vi framme vid målet, ombyggnaden kunde påbörjas och museet ta sitt första stapplande steg mot att förvandlas till en publik lokal med hiss, larm, den rätta ventilationen och den rätta säkerheten. Bjälklaget var inte medeltida och inte bemålat så det enda vi väntade på var grönt ljus. Men ack nej, vid startmötet med Stadsbyggnadskontoret begärdes ytterligare provtagningar av det numera berömda bjälklaget i huset på Själagårdsgatan 19. En dendrodatering krävdes för att bringa klarhet i frågan.

Sagt och gjort. Museet skaffade fram en specialborr som kan hämta upp en plugg av träets kärna, och med hjälp av årsringarna kan en datering göras. Det görs på ett laboratorium i Lund och för att spara lite tid på en lång och omständlig process lät vi museets egen snickare ombesörja borrandet. Träpluggen är nu ivägskickad och vi väntar ivrigt på besked om årgången på bjälklaget. Om det visar sig var mer sentida hoppas vi kunna komma igång ganska omgående med bygget. Allt måste ju vara klart i slutet av mars i enlighet med det stöd vi fått från Boverket.

Det är spännande med dessa gamla hus, lager av historia ligger förborgad i väggar, tak och bjälklag. Varje vecka upptäcker vi nya saker kring husets inredning och användning, när vi äntligen tror vi är klara dyker det upp en överraskning. Och det är kanske inte så konstigt med ett hus från 1500-talet som varit både gille, auktionskammare, synagoga, polisstation, samisk föreningslokal (vi tror att det kanske stod en uppstoppad ren i den gamla synagogan) och arkitektkontor. För att till slut återigen bli en judisk plats, ett nytt museum. In shallah kanske man ska lägga till:)